Ursäktar inte svenskar sig för allt, hela tiden? Det jag framför allt tänker på är när man får komplimanger. Jag vet det av egen erfarenhet, både när man själv ger dem men även får dem.
När någon kommenterar att man är snabb på att göra någonting så ler man lite vagt och säger något i form med "Ja men jag hade inget annat att göra" eller som när folk påpekar att jag är duktig på att spela piano säger jag genast "ja men jag har ju spelat i felra år". Men herregud, varför tar vi inte bara åt oss av det? Mycket märkligt.