Ännu en sjukt stressig dag på jobbet men nu börjar jag komma in i det och (faktiskt!) trivas. Jag har ju alltid tyckt om stress och ärligt talat fungerar jag bättre när jag är utsatt för det.
Men imorgon är sista dagen på jobbet innan tre lediga dagar som jag ännu inte hunnit planera för.

Dethär med att bo hemma har visats sig inte vara så roligt. Visst att det är skönt på många sätt och jag och min mamma kan verkligen sitta och skratta tills vi dör av konstiga interna skämt men samtidigt är det verkligen påtagligt att jag mår lite sämre av att alltid ha någon "breathing down my neck". Det handlar bland bara om frågor som "när kommer du hem?", "har du ätit middag?" eller "har du något planerat för imorgon?" och visst är det självklart att de undrar men är man inte van vid frågorna blir man lätt trött på dem.
Därför är jag för tillfället verkligen taggad på att åka utomlands, och vara borta ett tag. Mina planer är Indien och sedan antagligen Malaysia och kanske några fler av öarna där omkring. Efter det vill jag till Nya Zeeland och där har jag lite planer (som jag hoppas kommer fungera) på att jobba ett tag. Det vore galet kul och jag hoppas hoppas hoppas att jag kan sticka iväg någon gång efter nyår. men nu gäller det ju att jobba så jag får ihop tillräckligt med pengar!

Och dethär med jobb är inte det enklaste. Jag har lite grejer på G för hösten men ingenting till hundra procent så vi får se vart jag hamnar. Det är nästan lite jobbigt att situationen med jobb just nu är som den är för jag känner mig verkligen lömsk och vill inte berätta vad för grejer jag har för mig, haha. Paranoid eller? =P

Nu ska jag nog spela några vändor Mexican Train med min (trots allt) älskade familj!

Jag har haft två helt galna dagar på jobbet, knappt någon lunch och man har verkligen behövt slänga igen luckan i ansiktet på kunder för att ens få gå på toaletten. Inte kul.

Igår kväll träffade jag Tereza igen, det var så himla länge sen sist vi faktiskt umgicks (för då räknar jag inte modeveckan eftersom vi inte fick tillfälle att prata ordentligt) och jag saknar det. Jag saknar hängen i stan och bara sitta på en pub och dricka lite öl och vin och prata.
Eftersom jag jobbade idag så såg jag till att gå hem vid tolvtiden, vilket var mycket duktigt. Vi var på random ställe på söder och T fick lite smått panik när jag skulle gå därifrån; hittar du hem? vart ska du gå? du ringer om det är något? och förklarade sedan för hennes kompis att jag faktiskt lämnade stockholm när vi blev tillräckligt gamla för att upptäcka och njuta av det.
Och det stämmer verkligen.
Jag ser tillbaka och inser att jag inte har hunnit med det riktigt och därför ska denhär sommaren bli en sommar med massa turistande i min egen stad. Underbart!
Att jag får åka båtar i skärgården och stockholm city gratis underlättar garanterat saken.

Nu ska jag nog äta lite mat och sen däcka med ett påskägg och några gamla avsnitt OC i sängen.

Idag är det min sista lediga dag av tre. Jobbar över hela påsken (tors-mån) men det är faktiskt mest skönt. Eftersom jag slutar halv fem hinner jag hem till påskmiddagarna och dessutom är det grymt bra OB alla dagar utom imorgon.

I måndags var jag och flög med Dea. Det var första gången jag tog med någon och det gick bra, fast hon var rätt nervös först.. haha. Jag fick lova att inte göra några dumma saker (vilket betydde att jag knappt fick svänga) men efter 1,25 timmar när vi kom ner igen var hon mycket nöjd ändå. Det var ju trots allt en (väldigt) försenad födelsedagspresent.

Igår var jag på bio med henne och såg Grand Torino. Gud, den filmen var fantastisk. Helt otroligt bra och jättesorlig. Jag hade verkligen inte tänkt mig att den skulle vara så pass bra så det var en mycket positiv överraskning!
Efter det kom jag hem, åt lite och var på språng igen. En kompis jag kännt sen fyran har precis kommit tillbaka från tre månaders semester i USA så vi gick ut på en två timmars promenad och pratade om resan, livet och framtiden.

Idag händer inte mycket, ska laga mat till la familia och åka förbi mina morfärldrar. Mer än så vet jag inte. Men vädret är iaf fint idag också =)

Det sämsta med att skriva blogg är att jag ett par gånger om dagen kommer på hur bra saker som helst att skriva om men sen när jag faktiskt sitter ner och skriver då är det som att allt det bara flugit ur huvudet på mig. I sommar tänkte jag att jag faktiskt ska försöka få ner så mycket som möjligt på pappret så att säga.

En sak som har varit väldigt jobbigt den senaste veckan är att jag har haft hur svårt som helst att somna på kvällarna. Jag ligger och kliar på de döda skabbdjuren (hur äckligt det än låter -och faktiskt är) och bara tänker på allt möjligt. Det är konstigt för jag har ju haft sömnproblem förut, men aldrig när jag mått så bra som jag faktiskt gör nu.

En sak slog mig igår angående mig och Niklas. För mer än två år sedan när jag var i ett annat förhållande trodde jag helt seriöst att folk ljög när man frågade hur det var mellan den och dennes respektive och svaret man fick var bra. Hur konstigt är inte det? För nu när någon frågar mig hur det är mellan mig och Niklas kan jag inte låta bli att stråla lite extra, för hur jävla bra är vi inte? Det är helt ofattbart, och bara man jämför med hur det kändes förra sommaren med långdistans så kommer denhär sommaren garanterat bli bättre. Kanske beror det främst på att jag vet att vi klarar det och även på att jag nu vet hur man ska (och inte ska) hantera olika situationer, baserat på tidigare misstag.
Det är himla fint att se hur vi växer med varandra.

Det var kaos på jobbet igår. Båt efter båt gick sönder och vi behövde omdirigera folk, försöka övertyge dem att nästa båt skulle komma och till sist ge tillbaka pengarna. Inte kul.
Men efter jobbet mötte jag Claes, Josefin och Johan i stan och jag och josefin åt mjukglass i solen i kungsträdgården. Vädret igår var så fint, man kan knappt tro det när man kollar ut genom fönstret idag..
Hur som helst begav vi oss efter ett tag till Josefins lägenhet i orminge där vi vi åt middag, drack vin, åt godis och chips och kollade på Robinson. Det var verkligen mysigt men rolig som jag är nu för tiden på helger så skulle jag ju jobba idag så jag åkte den långa resan hem (1h 12min) redan vid halv elva.

Idag är det back to work trots att jag inte sovit mer än fem timmar eftersom jag sen ungefär en vecka tillbaka har haft seriösa problem med att somna.
Imorgon ska jag flyga med Dea och hoppas hoppas hoppas på bra väder.
Nu måste jag iväg till jobbet!

Jag var precis med mamma och handlade. För det första såg mitt hår åt helvete ut. Okej, jag brukar inte bry mig om vad jag har på mig eller om jag fixat till mig när jag bara ska till maxi och handla men efter skabbehandlingen såg mitt hår verkligen ut som om jag inte duschat på ja.. en vecka? Åt helvete med andra ord.
Dessutom insåg jag hur mycket det är jag inte kan äta längre, att bara behöva läsa innehållsförteckningen på det mesta man köper. HELT galet eftersom jag är van vid att äta nästan allt, och jag tycker det är roligt både att laga och äta mat så känns det bara jättekonstigt! Och jobbigt. Jag ifrågasätter om det kommer vara såhär resten av mitt liv för det känns som att det bara ska pågå någon vecka, som att det egentligen är ett skämt och något jag inte kommer behöva bry mig om om några dagar.
Nästa vecka ska jag till PT (Peter Tenbrock, familjens läkare) och förhoppningsvis få lite klarhet i vad det är som händer. Tills dess får jag nöja mig med glutenfria skorpor (tur att jag hittade med kardemummasmak) och endast hembakat bröd med glutenfritt mjöl. yay..

Niklas var hos läkaren idag och fick konstaterat att det vi har är skabb, SKABB! Galet äckligt så jag gick genast till apoteket och fixade salva och började tvätta alla alla kläder, vädra sängkläderna, jackor, skor och madrassen.
Hoppas dethär kan vara slutet på det jävliga kliandet.